På morgonen i vår säng håller hon hårt grepp om mig med båda sina armar virade runt mig och gosar in sitt huvud i min nacke. På dagarna kan hon komma springandes mot mig och hoppar i min famn samtidigt som jag får en lååång kram. Hon kan bli ledsen då man sätter ner henne på golvet och då jag lyfter upp henne så lutar hon huvudet mot min axel och kan ligga där medan jag gör en massa annat samtidigt helt oberörd. Hon pussar oss betydligt mer nu och på kvällen då hon ska sova så kan hon gnissla till en stund för att vi ska komma och då vi går in så tar hon ett hårt grepp om ens arm och lägger den mot ansiktet och försöker dra oss ner i spjälsängen.

Hon har verkligen blivit så himla mysig och fått ett betydligt större närhetsbehov. Kanske har detta med inskolningen, förskolan och de nya barnen att göra? Att alla intryck gör att hon behöver mer närhet. Så länge detta inte blir ett problem med lämning osv så tackar jag och tar emot för jag känner mig verkligen så viktig för henne nu då det märks att jag och Robin är hennes trygghet.